5 maj 2012

Årets första fästing

Äntligen hittade vi den rackarn'!

Timja har kliat sig en hel del vid ena örat den sista veckan (veckorna?). Jag har varit uppmärksam och försökt kolla i pälsen, men inte funnit något. Och inte undra på: nu när jag klappade Timja upptäckte jag fästingen av en slump - och den var JÄTTELITEN!. Men fästing som fästing. Den brändes och slängdes.

Nu undrar Timja om hon inte ska investera i något fästingspray eller halsband eller dylikt. Vi får kolla upp hennes ekonomi och se vad hon vill köpa.

2 kommentarer:

Timjas matts mamma sa...

Fästingar är ett otyg! Kan hundar bli lika sjuka som människan? Eller yttrar det sig på annat sätt?
Det räcker med att en i vår familj haft borrelia. Hur är det med TBE? Kan hundar få det?

Anonym sa...

Jag tog en som kröp i pannan på Sintra igår... Usch! Vi klurar också på det här med vad man ska ha OM man ska ha... Dropparna har vi flera hundar i vår närhet som blivit riktigt dåliga av så de går bort. Halsband? Kanske men då får de användas lite sparsamt i början medan det är jättestarkt... Jobbigt läge tycker vi. Vi ska dessutom segla i Vänern i sommar och där misstänker jag att fästingplågan är värr än på Västkusten och klipporna. Berätta gärna hur ni gör...

Skicka en kommentar