Timja är tillbaka (igen!)

Vill bara meddela alla oroliga följeslagare av denna blogg att Timja är Timja igen; glad, sprallig, full av energi - och visar inga tecken på rädsla. Välkommen tillbaka Timja!

Hon har även varit på sitt sista veterinärbesök. Det är fortfarande inte helt rent i örat längst ner, men vi ska fixa öronen varje dag så blir det nog bra till slut.

Snart börjar fortsättningen på valpkursen, ska bli kul! Speciellt med lite olika hundraser, denna gång!

Timja har blivit rädd och feg

Ända sedan nyår har Timja betett sig konstigt. Hon är mycket mer försiktigt utomhus, blir rädd för konstiga saker och går med svansen mellan benen, ibland börjar hon darra utomhus och hänger sig i kopplet för att komma hem så snabbt som möjligt. Väl inne i lägenheten brukar det släppa och hon blir som "normal" igen, men även inomhus händer det att hon kryper in under bordet med svansen mellan benen. Jätteskumt. Vi försöker bete oss som vanligt, men något skumt är det ju.

Idag spydde Timja. 3 gånger. En gång på mattan, när vi väl torkade upp spydde hon upp resten av maten i vardagsrummet, sedan spydde hon tydligen rosa skum i duschen. Men svansen gick hela tiden och hon var pigg och alert, så något allvarligare var det nog inte. Vi håller dock inne på kvällsmaten idag, och så hoppas vi att hon blir bättre imorgon.

Nästa vecka är det återbesök hos veterinären. Hon får antibiotika för hennes svamp i öronen. Detta är ingen kul period för Timja!

Dock har det flyttat in en ny valp i området. Timja är mycket nyfiken på nykomlingen, men de har ännu inte hälsat!

Ps. Hela ängen nedanför är full av hundbajs - vi misstänker av samma hund då högarna (de är stora) ser typ identiska ut. HATAR FOLK SOM INTE PLOCKAR UPP EFTER SIG! FLYTTA TILL SKOGEN!

Gott nytt år - NEJ, säger en livrädd Timja

Nyårsafton var ingen dag för Timja. Jag har aldrig sett henne så rädd. Ändå var vi ute i Lindome där det är lite "lugnare" med fyrverkerier. Redan vid 23-tiden började hon skaka under bordet där vi satt och spelade spel, då de första fyrverkerierna började smälla. Vid 23.30-00.15 var det helt hopplöst. Med svansen mellan benen flydde hon in i duschen, ner till källaren samt in bakom datorn i ett hörn. Hon darrade så förtvivlat mycket och hyperventilerade. Ett tag ville hon inte ens ta ögonkontakt med en, och inte heller ta emot godis (!). Dock så lyckades jag vända det rätt bra. Mot slutet, strax efter tolvslaget, lyckades jag få i henne både godis och vatten samt lyckades få henne att jaga mig runt huset med svansen viftandes. Så förhoppningsvis så var avslutet bra i alla fall. Nästa år ska jag förbereda mig med lugnande medel. I mängder. Samt öva med knallpistol i skogen, typ.