Vi tog tillfället i akt - nu när hon är matt, sjuk och hjälplös - att klippa hennes klor. Det gick förvånansvärt bra, både för Timja och matte. Trodde det skulle vara läskigare, men en liten bit i taget så gick det bra. Dessutom så var vi ju två, en som höll henne lugn och en som klippte. Att klippa hennes klor själv - okej, det ser jag inte fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar